I onsdags kväll/natt märkte vi av att Charlie inte var lika pigg som vanligt, rätt låg och han gnällde till mellan åt. Efter en orolig natt för mig och Hannes (Charlie sov) så ringde vi veterinär för en akuttid direkt på torsdags morgonen. Veterinären kände igenom honom men han är väldigt reserverad mot nya människor så han var svår att undersöka. Han var spänd och visade inga känslor, hur hon än kände så sa han ingenting. Det enda som hittades var en kraftig öroninfektion. Så på fredagen bokades han in för att sövas och få en öronspolning, det var riktigt jobbigt att inte kunna vara med när han skulle sövas ner, men min syster och mamma var snälla och ställde upp och åkte in med honom medan jag var på jobbet. 

 

Nu är det söndag, han går på smärtstillande och har fått specialdroppar till öronen. Vi blir mer och mer misstänksamma på att det inte är i öronen han har ont, han visade inga tecken på att det skulle vara öronen innan vi åkte in till veterinären (kliande osv). Utan troligtvis sitter det fram i bröstkorgen/skuldebladen. Han haltar inte och säger inget när man försöker känna, men genom att observera honom så kan man ibland se en liten rörelseförändring när han ska lägga sig ner, och han vill inte skaka på huvudet efter att han fått dropparna, och när han skakar så kan det ju bli vridningar i främre delen av kroppen som skapar obehag. 

 

Imorgon kommer vi att kontakta veterinär igen, för att antingen få råd eller en ny tid för en ny undersökning. Han får antiinflammatoriskt så jag hoppas att även om det inte är öronen att medicinen hjälper och underlättar lite för honom, det är väldigt jobbigt att se att han inte mår bra.