Eftersom att klockan bara tickar på och det snart närmar sig att jag ska gå ut på promenad med hundarna igen så blir det inte så mycket skriva av idag. Men det blir några bilder ändå. :)

 

 

Har varit iväg på dressyrträning ikväll med skruttan. Är riktigt trött i både kropp och själ, det har varit väldigt mycket de senaste dagarna och jag känner att jag inte riktigt hinner med mig själv och blir lätt nedstämd. Ska försöka att finna motivation och förhoppningsvis slänga iväg ett inlägg om träningen om inte allt för många dagar.

 

 

Nu är Charlie inne på dag nummer två utan medicinering. I början av december blev Charlie allvarligt dålig och inlagd på Ultuna djursjukhus i Uppsala. Det visade sig att han hade avsaknad av ben i den översta nackkotan atlas och nu hade bindväven som höll ihop kotan gått av. Vi gjorde valet att inte operera då operationen skulle vara komplex och med lång rehabiliteringstid, nacken skulle då stelopereras. Det andra valet var att medicinera och hoppas att bindväven skulle läka ihop till så som det var innan han skadade sig, alltså skulle den inkorrekta atlaskotan fortfarande sakna ben men han kan leva med det och utan smärtor iallafall och slippa operation.

 

Det är ett och ett halvt dygn sedan sista dosen skulle ha gått ur. Men jag kommer inte vara helt säker på att han klarar sig utan förs om en vecka, jag tror fortfarande att han har lite i kroppen även om det står att medicinen bara håller i ett dygn. Det är klart att jag är rädd för att sluta, jag är rädd att han ska få ont! 

Men det är lugnande att jag har alla mediciner kvar, att jag kan ge smärtstillande snabbt om det skulle bli några bekymmer. Men nu håller vi tummarna igen för att han har tagit ännu ett steg i rätt riktning.

Första dressyrträningen efter vinteruppehållet är gjord, och det känns bra! Efter att ha legat i magsjuka förra helgen  så fick Betty vila några dagar och därför såg jag till att hon fick en lång uppvärmning med mycket skritt. Igentligen behöver Betty komma igång rätt snabbt med mycket tempoväxlingar för att komma igång och vara med, hon blir ibland lite för bekväm och framförallt då i skritten. 

 

När Maja var på plats så var det 100% arbete! då skulle vi lägga i 3 ans växel och hon ville se ordentligt tramp bak, både i trav och galopp! Och det var tufft, det tog ett tag innan hon släppte efter och gick fram. Det är tur att det finns ridhus så det går att rida på ordentligt på ett bra och halkfritt underlag. Jag fick tillsägelse att jag låser mig i vänster arm ibland så det måste jag jobba på, annars blir det stumt. Men allt efter passet så släppte även det stumma, men jag vet att jag har problem med låsningar ibland, och det beror nog mycket på att jag är så fokuserad på Betty att jag glömmer min egen ridning mellan åt. 

 

Under skritt pauserna när vi hämtade andan så pratade vi om hur det ser ut framöver med tävling etc., jag sa att vi planerat in en programridning i februari men att jag fegat ur att anmäla oss till LA då jag inte känner mig 100 på ryggningarna. Så i slutet av ridpasset så fick vi visa upp hur vi gjorde och vi fick bra och konkreta tips, så nu ska det tränas ryggning!