Idag har dagen varit fylld med roligheter för mig och hundarna. Imorse packade vi ihop väskan och begav oss iväg för att gå på spårkurs. Det var Lord (min äldsta hund) som skulle vara med på kursen, och mycket det beroende på att jag inte vet hur mycket jag vågar utsätta Charlie för än, då han innan julen skadade sig och har haft en rätt lång rehabiliteringstid. 

 

Lord och jag har gått spår vid ett par tillfällen tidigare, en gång tidigare på snö och en gång på grus/gräs. Nu är det ju fortfarande snö ute så idag låg spåret på snö ute på ett fält. Lord tycker att det är toppen roligt att arbeta, så jag måste bli bättre på att sysselsätta honom på annat sätt än bara motion! 

 

Spåret började med en "miniruta" där hunden ska leta upp det första föremålet, eftersom att vi är nybörjare så satt jag i rutan och lockade på lord och triggade honom första spåret vi la för att han skulle bli uppmärksam på att det är något kul just där. Lord höll på att dra omkull personen som höll i honom medan, så taggad var han!

 

Kursen är i två dagar, men jag har valt att bara vara med den första dagen idag då jag är upptagen med annat imorgon. Och idag låg fokus på föremålen i spåret, och att få upp intresset för de, och imorgon skulle de fokusera mer på själva spårandet.

 

Tillbaka till hur det gick, Lord nästan sprang fram och grävde upp sitt första föremål! Han fick mycket beröm av mig, och han studsade glatt vid min sida så de andra hade svårt att hålla sig för skratt. Ni som känner honom väl vet hur det kan se ut ;). Sen var det full fart ut i spåret, jag fick hålla mot för att det inte skulle gå allt för fort fram. Nosen var i backen större delen av spåret som var långt, säkert 150 m.

 

Vi la tre stycken spår, och när vi gick det sista spåret så korsade vi  även 5 stycken andra spår, han nosade lite på alla 5 men gick snabbt tillbaka till det rätta spåret som vi gick. Jag tror inte att det kan ha gått så mycket bättre än vad det gjorde, han tyckte det var kul, hade fokus och hittade alla apporterna.

 

Charlie blev inte helt lottlös han heller, utan han var med mig större delen av tiden som Lord inte var ute, sen gjorde vi små övningar själva vid sidan av, och även han hittade sina föremål och tyckte det var kul.

 

Nu sover dem i soffan och mörkret, det är ju earth hour.

Var iväg och tränade med Betty igår igen, träningen gick bra, men det som gjorde mig gladast av allt var att jag för första gången lastade Betty och fixade helt själv! Kanske en vardagsgrej för många, och en dröm för andra. För mig är det ett av mina mål, att kunna lasta helt själv, och vi är på god väg!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, nu har vi varit iväg på hoppträning igen. Måste säga att jag i helhet är nöjd ( är sällan missnöjd, men ändå:) ), även om det finns mycket att jobba på. 

 

Det blev lite markarbete/hoppning, vilket jag tycker är bland det roligaste som finns att träna. Betty är väldigt skeptisk och tittig så ibland glömmer även jag att titta vart jag ska, och kollar lite för mycket neråt, jag vet ju att när jag tittar fram dit jag ska så blir det mycket bättre, men ibland är det lättare sagt än gjort. En annan grej som gör Betty knepig är att hon blir het/hetsig vid hoppning på bortaplan. Jag skulle gärna ha henne lite mer avslappnad även från början av ridpasset, för som det är nu så tröttar hon ut sig endel pga det och det känns rätt så onödigt att slösa energi på.

 

Jag fick beröm av min hopptränare att jag har väldigt stilla och fina händer vid ridning, vilket jag uppskattar mycket! Hon tyckte också att jag kunde höja dem en aning för att få bättre inverkan, vilket jag då också fick. När Betty kännt in sig i hoppningen så hade hon bra bjudning, då är det svåra att få henne att inte gå i 180 km/h. Hon är inte säker eller stark nog att korta sig helt än i galoppen vid hoppning, men det är påväg och nu har vi satt ännu lite mer press på det så att  vi verkligen galopperar och sätter bakbenen under oss istället för att vara långa och flacka. Men som sagt en bra träning med mycket vettiga lärdomar.

 

Ridhuset är väldigt mörkt och med dåligt ljus, därav kvalitén på bilderna.

 

 

Vilket underbart väder vi har haft igår och idag. Tyvärr så hamnade jag i magsjuka/matförgiftning natten till fredag. Visst är det roligt, nu har jag varit magsjuk och kräks tre gånger denna vinter! Och det finns inte mycket som är värre än det enligt mig. Men idag var jag på benen igen och passade på att gå långpromenad med hundarna och en skogstur med Betty. 

 

Imorgon vankas det hoppträning och jag hoppas att Betty är lika pigg på det som jag, hon har varit väldigt positiv och rolig att rida de senaste dagarna så jag hoppas att det håller i sig även imorgon. Jag tänkte även dela med mig av några fler biler från häromdagen när vi var ute med Isabelle och fotade. 

 

Förra veckan var i iväg och tränade för Göran Liljestam. Göran har meriter och har tävlat upp till Grand Prix i dressyr och han har även varit dressyr ansvarig för det svenska fälttävlandslandslaget. Det var första gången jag red för honom (det var en programridning) och jag skulle mer än gärna boka in en till träning! Bra kritik och han gav oss mycket tips och idéer hur vi kan jobba vidare. Han var lätt att förstå och gav mig klarhet i endel bitar som varit knaggliga. Under själva programridningen tyckte jag att vi som så ofta saknar den sista powern, jag spänner mig troligen för mycket i början av programmet som gör att hon backar av, men jag fick också mycket beröm för att hela tiden vara noga med att Betty höll takten, något han nämnde som väldigt viktigt. En övning som han trodde skulle passa oss bra var att rida i små fyrkanter, se till att jag har Betty med mig helt genom varje hörn, han sa att hörnen var de ställena i programen där man verkligen kunde känna efter vart man har hästen och kolla läget. Det var givande och nu har vi fått lite ny energi för att fortsätta kämpa!