Ja, nu har vi varit iväg på hoppträning igen. Måste säga att jag i helhet är nöjd ( är sällan missnöjd, men ändå:) ), även om det finns mycket att jobba på. 

 

Det blev lite markarbete/hoppning, vilket jag tycker är bland det roligaste som finns att träna. Betty är väldigt skeptisk och tittig så ibland glömmer även jag att titta vart jag ska, och kollar lite för mycket neråt, jag vet ju att när jag tittar fram dit jag ska så blir det mycket bättre, men ibland är det lättare sagt än gjort. En annan grej som gör Betty knepig är att hon blir het/hetsig vid hoppning på bortaplan. Jag skulle gärna ha henne lite mer avslappnad även från början av ridpasset, för som det är nu så tröttar hon ut sig endel pga det och det känns rätt så onödigt att slösa energi på.

 

Jag fick beröm av min hopptränare att jag har väldigt stilla och fina händer vid ridning, vilket jag uppskattar mycket! Hon tyckte också att jag kunde höja dem en aning för att få bättre inverkan, vilket jag då också fick. När Betty kännt in sig i hoppningen så hade hon bra bjudning, då är det svåra att få henne att inte gå i 180 km/h. Hon är inte säker eller stark nog att korta sig helt än i galoppen vid hoppning, men det är påväg och nu har vi satt ännu lite mer press på det så att  vi verkligen galopperar och sätter bakbenen under oss istället för att vara långa och flacka. Men som sagt en bra träning med mycket vettiga lärdomar.

 

Ridhuset är väldigt mörkt och med dåligt ljus, därav kvalitén på bilderna.